Mina personliga erfarenheter av att behandla PTSD; PE och EMDR

Mitt intresse för trauma och PTSD väcktes tidigt i karriären. När jag började att arbeta som psykolog för 10 år sedan märkte jag snabbt att en stor del av patienterna jag träffade plågades av svåra minnen från traumatiska händelser, och med rätt insatser kunde de läka från sina trauman och i många fall bli symptomfria.

Då min terapeutiska inriktning är KBT har jag under många år behandlat patienter med Prolonged Exposure (PE), en KBT behandling specifikt framtagen för patienter med PTSD. Jag har den senaste tiden även vidareutbildat mig i Eye Movement Desensitization And Reprocessing (EMDR). Jag vill med denna text dela med mig av mina personliga erfarenheter av att behandla PTSD med de olika metoderna. Syftet med texten är med andra ord inte att komma fram till vilken metod som är bäst för patienter och terapeuter i allmänhet.

Har man PTSD lider man av mardrömmar och/eller påträngande minnesbilder. Traumaminnet är lagrat på ett sätt så vi får tillbaka samma känslor som vi hade under traumat; det känns om vi upplever traumat på nytt. Då detta är mycket plågsamt försöker man att undvika att återuppleva minnet, exempelvis genom att undvika vissa platser och aktiviteter som triggar dessa lättväckta traumatiska minnen. Resultatet blir att patientens värd krymper och det finns ingen möjlighet att bearbeta vad som har hänt och gå vidare. Vid en traumabearbetning vill vi göra precis tvärt om; vi vill plocka fram minnet hos patienten, bearbeta det i stället för att undvika det, och därmed ge patienten en upplevelse av att traumat tillhör dåtiden. Som ett resultat av bearbetningen förväntar vi oss att symptom på återupplivande skall upphöra. När dessa symptom minskar förväntar vi oss även att patienterna blir mer avslappnade, upplever mindre negativa känslor och börjar reflektera kring sig själva, andra och världen på ett mer adaptivt sätt.

Prolonged Exposure

När man behandlar PTSD med hjälp av PE använder man sig av exponering. Patienten får succesivt närma sig det som är svårt för att få erfarenheter av att det som upplevs som skrämmande är ofarligt och hanterbart. När det kommer till PTSD handlar det om att närma sig det plågsamma minnet. Detta gör man genom att gå igenom minnet, tillsammans med sin terapeut, från början till slut, om och om igen. Parallellt med detta uppmanas patienten att närma sig saker i vardagen som hen har undvikit pga. rädsla för att bli påmind om sitt trauma. När patienten närmar sig minnet uppmuntras hen att gå igenom så mycket detaljer som möjligt. Initialt väcker detta mycket ångest hos patienten, men ångesten förväntas att succesivt avta. När det ej längre plågar patienten att gå igenom minnet förväntar vi oss att PTSD-symptomen skall avta, detta då minnet ej längre har samma känslomässiga laddning. Det är lite som att kolla på en obehaglig skräckfilm. Första gången du tittar på filmen väcker det många obehagliga känslor, men 20e gången du tittar på filmen är det sannolikt inte lika obehagligt, kanske till och med lite tråkigt…

EMDR

Under en EMDR behandling vill man uppnå samma sak som med en PE behandling, dvs. att den starka känslomässiga kopplingen till minnet skall brytas och att PTSD symptomen därmed skall avta. Tillvägagångssättet är dock annorlunda. Vid EMDR ombeds patienten att tänka på en plågsam minnesbild från en obehaglig händelse, samt fokusera på plågsamma tankar, känslor och kroppsliga förnimmelser associerat med minnesbilden. Även andra upplevelser som plågar patienten och som associeras med minnesbilden och traumat kommer även upp. Parallellt belastar terapeuten patientens arbetsminne (korttidsminne), ofta med hjälp av flera sinnesintryck samtidigt, exempelvis genom att följa terapeutens hand med blicken.  Detta gör att det blir väldigt krävande för patienten att fokusera på det plågsamma som kommer upp. När minnet störs av belastningen från terapeuten förväntas den känslomässiga kopplingen till traumaminnet att så småningom brytas. När detta sker kommer patienten ej längre plågas av symptom såsom återupplevande, utan placera minnet i dåtiden. Denna förklaringsmodell kallas för arbetsminneshypotesen.

EMDR en söndagstur?

Min upplevelse är att patienter har lättare att fullfölja behandlingen med EMDR, bland annat för att det inte är nödvändigt för patienten att upprepa alla detaljer av traumat till sin terapeut för att behandlingen skall få effekt. Min erfarenhet är att många patienter upplever det som mycket ansträngande att under en PE behandling stanna kvar i och verbalisera detaljerna kring minnet och alla obehagliga känslor.

När jag arbetar med patienter med komplex problematik där svårigheter med affektreglering eller svårigheter med kommunikation är framträdande är det lättare för mig att hjälpa patienten att stanna kvar i och fullfölja processen med EMDR; känslorna blir lättare för patienten att hantera tack vare arbetsminnesbelatningen, och eventuella kommunikationsproblem står inte i vägen för en bearbetning. Jag tycker även att det är enklare att hjälpa patienter att inte dissociera under EMDR, att fokuset på sinnesintrycken, dvs arbetsminnesbelastningen, hjälper dem att stanna kvar här och nu.

Missförstå mig rätt. EMDR är ingen söndagstur! Min erfarenhet är dock att metoden upplevs som mindre aversiv än PE.

Under en behandling med PE uppmanas patienten att närma sig det som är svårt i vardagen och som begränsar hen att leva det liv hen önskar. Under en behandling med EMDR ingår det inte att öva sig på detta. I många fall är den typen av interventioner inte nödvändiga vid en EMDR behandling, men när undvikandet är omfattande är min erfarenhet att det krävs att man aktivt arbetar med detta i sin vardag. Här tycker jag att man med fördel kan kombinera de olika metoderna för bäst effekt.

Både PE och EMDR syftar till att lindra symptom kopplat till negativa tankar om sig själv, andra och världen, vilket är ett av diagnoskriterierna vid PTSD. Båda metoderna har god effekt på dessa symptom. Under EMDR arbetar man aktivt med att stärka patientens självbild genom att patienten får öva sig i att ersätta negativa uppfattningar om sig själv med mer adaptiva uppfattningar, något jag tycker är mycket hjälpsamt för de flesta patienter, i synnerhet vid komplex problematik där det ofta föreligger flertalet negativa uppfattningar om sig själv och sin omgivning. Reflektion kring mer adaptiva kognitioner ingång i PE, dock saknar jag det tydliga fokus på kognitioner som ingår i en EMDR-behandling.

Slutligen så vill jag nämna att det faktum att EMDR till stor del är icke verbalt bidrar till att jag har mer kapacitet att arbeta med fler patienten med trauma och PTSD, jämfört med PE, detta då jag inte blir exponerad till detaljer om trauma i samma utsträckning, vilket gör att jag orkar hjälpa fler patienter utan att det påverkar mitt mående.

Sammanfattningsvis tycker jag att båda metoderna är bra alternativ för patienter med PTSD. Personligen föredrar jag EMDR då jag upplever att patienter tolererar behandlingen bättre och att metoden har ett större fokus på den kognitiva komponenten vid PTSD, något jag trivs att arbeta med och som jag upplever som mycket hjälpsamt.

 

Jonna Sjölin,  Legitimerad psykolog

 

EMDR Steg 1 0 2 för dig som arbetar med PE eller TF-KBT

 

Referenser och vidare läsning

Foa, E. B., Hembree, E. A. & Rothbaum, O. B. (2013). Emotionell bearbetning vid PTSD: Terapeutmanual vid traumafokuserad KBT (C. Stalby, Övers.). Stockholm: Natur och Kultur. (Originalarbete publicerat 2007).

de Jongh, A., de Roos, C., & El-Leithy, S. (2024). State of the science: Eye movement desensitization and reprocessing (EMDR) therapy. Journal of Traumatic Stress, 1–12. https://doi.org/10.1002/jts.23012.