I Sydsvenskan från lördagen den 15 november 2025 kan vi läsa en artikel om att leva med fobi, skriven av journalisten Sara Manelius. I rubriken introduceras patienten PJ: ”Han tvingades att möta sin rädsla. PJ har gått i KBT för att behandla sin rädsla för nålar och sprutor. Nu är det bättre, men det har krävt hårt arbete.” Som en konsekvens av en livshotande sjukdom var han tvungen att ta tag i sin fobi.

I artikeln beskrivs hur hans fobi utvecklades över tid. Det började när han var 11 år gammal och hela klassen skulle ta en vaccination mot stelkramp. Efter sprutan kunde han inte prata, började skaka och gråta.

När han gick på gymnasiet och skulle ta sprutan mot svininfluensa var han inte nervös i förväg, men när nålen kom fram kunde han inte ens säga sitt eget namn och svimmade. Hjärnan mindes säkert vaccinationen från sex år tidigare. Efter denna händelse blev hans rädsla för nålar och sprutor allt större. Han var nu medveten om vilka konsekvenser nålar kunde ha för honom. Kanske kommenterade andra ungdomar hans reaktion, och han kan ha upplevt skam. Då vill man inte längre ta risken att hamna i en sådan situation igen.

Mästare i undvikande

De flesta patienter med fobier – och även PJ – blir mästare i undvikande. Han undvek allt som hade med sprutor och nålar att göra. Till och med bilder och att höra andra prata om ämnet kunde framkalla panik.

PJ blev diagnostiserad med en kronisk autoimmun sjukdom, och för behandlingen är nålar och sprutor oundvikliga. Därför var han tvungen att behandla sin fobi.

Han gick i flera månaders KBT-behandling, och i artikeln beskrivs hur det gick till. Han behövde successivt exponera sig för nålar och sprutor tills han kunde sticka sig själv. Den typen av behandling är intensiv och många patienter avbryter den, eftersom den är krävande och ibland upplevs som brutal. Men patienten i artikeln hade inte så mycket val – han har en livshotande sjukdom och är beroende av behandling. Trots månader av KBT är han dock inte botad. När något oförutsett händer i samband med stickning blir han fortfarande rädd och börjar skaka och svettas. Fobin finns tyvärr kvar.

Tänk om PJ hade träffat en EMDR-terapeut som använde EMDR med ett KBT-perspektiv. EMDR (Eye Movement Desensitization and Reprocessing) är en evidensbaserad behandlingsmetod som utvecklades för PTSD (posttraumatiskt stressyndrom), men som även kan användas vid många tillstånd där negativa händelser bidragit till psykisk problematik – exempelvis ångest, fobier, depression och ätstörningar.

Kartlägger först hur fobin har utvecklat sig

Jag höll de tre dagarna före den 15 november i en EMDR-utbildning, steg 2, för KBT-terapeuter. Här behandlades bland annat behandling av fobier med EMDR och kombination med KBT. Som EMDR-terapeut kartlägger man först hur fobin har utvecklat sig genom egna negativa erfarenheter eller genom att man bevittnat andras rädslor. Man kartlägger även eventuella Flashforwards, förväntningsångest – de katastrofscenarion patienten har i huvudet: ”Om jag blir stucken av en nål, då kommer jag att svimma, kräkas, svettas, skaka, och göra bort mig.”

Förväntningens känslomässiga rimlighet påverkas starkt av den ångest som väcks av katastrofscenariot: Ju mer ångest jag känner, desto farligare känns det – och desto mer jag känner det, desto mer tror jag att det är sant.

Behandlingen består först i att bearbeta de negativt laddade minnen patienten bär på med EMDR. I PJ:s fall skulle en EMDR-terapeut först behandla det traumatiska minnet från stelkrampssprutan med en kombination av EMDR och exponering (en KBT-teknik). Målet är att minnet från den första sprutan ska bli neutralt, utan känslomässig laddning. Därefter skulle man behandla den negativa upplevelsen från svininfluensavaccinationen och eventuella andra negativa erfarenheter relaterade till fobin. Efter detta skulle en kunnig EMDR- och KBT-terapeut behandla förväntningsångesten.

När spänningen minskar vid tanken på katastrofscenarier förändras den känslomässiga bedömningen av risken att katastrofen – svimningen eller att ”göra bort sig” – ska inträffa. Då känner sig klienten mycket lugnare. Och när man kan känna sig lugn, när man tänker i detta fall, på nålar, då tror man inte längre att det är farlig och blir man inte längre rädd.

Från flashforward till mental videocheck

Efter att katastrofscenarierna är behandlade skulle vi, med en EMDR-teknik som heter Mental Videocheck, låta klienten i sitt inre uppleva att hen kan ta en spruta utan problem. Därefter skulle man, om det behövs, påbörja den behandling som PJ enligt artikeln fick. EMDR-behandlingen skulle ha bestått in PJ:s fall av ungefär fem sessioner på 90 minuter utan hemuppgifter som är en väsentlig del av KBT behandlingen. I en stor del av fallen behövs efter EMDR vid fobier ingen separat KBT behandling eller blir KBT-behandlingen efter EMDR kort, några sessioner och effektiv, eftersom den traumareaktion som uppstod vid den första sprutan mot stelkramp redan har förlorat sin makt.

Klientvänligt och kostnadseffektivt

EMDR i kombination med KBT är betydligt mer klientvänligt och kostnadseffektivt för samhället. År 2025 är det inte längre försvarbart att inte fler terapeuter använder EMDR med KBT-perspektiv. I Nederländerna, där jag bland annat är utbildad i KBT, Prolonged Exposure och EMDR, gör de flesta terapeuter detta.

Jag hoppas att fler människor som lider av fobier får en adekvat behandling.

 

Jeanette Niehof

leg psykolog och psykotraumaterapeut